Hörneå bys hemsida www.becken.se
”Vådlig händelse” vid Bjennön år 1901
Denna historiska berättelse rör kontrasten mellan Pingsthelgens lustfyllda firande den 25 maj 1901 och en ”vådlig” båtolycka. Den finns berättad i boken Hörneå, vår by, dess historia, där man kan läsa mer om händelsen. Ingen levande idag har direkta minnen av det inträffade, men händelsen satte djupa spår i Hörneå, en historia som lever än idag. Fyra av byns ungdomar (20-25 års ålder) förolyckades då de var på hemväg från sitt arbete på Norrbyskär för att fira Pingst med sina familjer. Dessutom berördes två ungdomar från grannbyn Bjennberg.
Då ungdomarna inte kom som väntat mot kvällen skickades den 17-åriga Reinhold Sjöstedt (bror till en av de förolyckade) till Bjennön dit båten var på väg. Bjennön (i modernt språk Björnön) var en utäga till bönderna i Hörneå och där många sommarstugor är byggda idag. Reinhold fann båten upp och ned vid stranden, och man kan föreställa sig hur tragedin togs emot av byns invånare under Pingstaftons kväll 1901.
Ungdomarna hade en segel-eka och torde nog varit vana vid sjön. Idag skulle man kunnat kalla det ”pendling till jobbet”. Men, enligt sägnen talas det om dimbankar och till och med en ”tromb”. Hur som helst, på platsen fanns även ett bedrägligt grund och troligen kom man ur kurs så pass att man hittade av detta stenröse. Hemsidesredaktionen har gjort en egen utredning, 107 år efter händelsen. På ovanstående bildrekonstruktion av händelsen ses pilen markera den grynna som då låg en bit under vattenytan (se röd pil). Bilden är, trots sin bedräglighet, en rekonstruktion av ett båtmotiv som Algot Engström fotograferat ca 1915 av Hörneå bybor på båtutflykt i sommarkvällen och en modern bild med utsikt från spetsen av Bjennön där olyckan sägs ha inträffat. Utifrån landhöjningen, ca 1.0-1.5 meter, och båtens djupgående kan man snarast tro att det måste ha varit lågvatten vid tiden för händelsen, om nu grundstötning var orsaken. Att notera, 1901 fanns ingen gästhamn på platsen såsom bilden antyder. Notera däremot stavning på livräddningsbojen (”Jästhamn”). Stavningen för tankarna till hembränning (skribentens anmärkning), inte att förväxla med vågors bränningar. Sägnen antyder inget om alkohol vid tiden för olyckan 1901.
Stenarna torde ha rivit upp bordläggningen, och på den tiden var få simkunniga och flytvästar hörde inte till utrustningen. Man noterar även att avståndet till land inte är långt (se svartvit bild ovan). Redaktör och skribent av denna artikel har med lätthet provsimmat sträckan till stenröset, däremot inte under Pingst. Vattnet torde ha varit mycket kallt. Enligt berättelsen sägs att en av de förolyckade hade hållit tag vid en kätting till båten, som uppenbarligen flöt iland upp och ned med den döde.
Ännu var det många år till Titanics undergång, men till skillnad mot Titanic koncentrerades olyckan 1901 till fyra av familjerna i en liten by; familjerna Jonsson, Sjöstedt, Olsson och Engström. Bildserien nedan är urklippta dödsannonser som än idag finns sparade i många hem. Tragedin får ett ansikte i de poetiska strofer som avslutar respektive dödsannons. Man får intrycket att de var diktade av de anhöriga själva och i många fall anspelas på sjö och böljor, exempelvis: ”Snart till den strand där böljor sig ej häva…”.
Nedan ges en ny hälsning till händelsen, i improviserad form.
Tiden går så fort, få minns det öde ni delat sedan 100 år.
Vad hände?
Tanken flyr till det kalla vatten och dödens sår,
och vad er sista tanke kände.
Era rop på hjälp, på gulnat papper idag oss nå.
Ingen hörde, ingen såg!
Som fick glädjen under Pingsten att i mörkrets färger stå
i sorgens tecken.
Vem kunde glädjas åt att vinter blivit vår?
Gunnar Engström 2008-12-28
Besökare
Hörneå bys hemsida www.becken.se